Snön faller lätt över Stockholms innerstad denna decemberförmiddag. Det är MMA-träning på Pancrase Gym i regi av Omar Bouiche. Sadibou drillar svep och förflyttningar för fullt med klubbkompisen Zebastian Kadestam och efter passet rullar han några extra vändor med Oliver Enkamp. Han är precis hemkommen från semester i Tokyo och ska nästa vecka iväg till både Maldiverna och Vietnam. Vi sätter oss på mattan och ser tillbaka till 1986, Bergshamra i Solna.



Fotbollskillen med kliande ögon


Sadibou växte upp i en stor familj med rötter i Senegal. Han var ett av sju syskon och fick tidigt utveckla olika strategier för hur man skulle komma över en glass eller en godispåse mer än de andra. Barnen i familjen fick lära sig att ta eget ansvar och även acceptera att de inte alltid kunde få lika mycket saker som kompisarna fick. Sadibou och hans syskon var en aktiv skara och fotboll var populärt bland de flesta av dem. Även Sadibou spelade och tyckte det var det roligaste som fanns. Men i tonåren började han känna att utvecklingen hade stannat av och han fundera på att byta lag. När laget han ville byta till slogs ihop med det han redan spelade i tog han det som ett tecken på att han inte borde fortsätta spela. Samtidigt började han få mer och mer problem med sina ögon.

”MIN SYNKAPACITET
LIGGER MELLAN 20-40%”


”Synproblemen startade när jag var runt 12-13 år. Jag hade stora problem med vad vi trodde var allergier och kliande ögon. Det enda jag hade som hjälpmedel var ögondroppar vilket jag använde dagligen. Läkarna sa att jag skulle växa ifrån det inom ett par år, men när synen började försämras sökte vi hjälp igen och läkarna bestämde sig då för akutoperation. Ögonen var inflammerade och en vätska hade runnit ut och bildat en hinna på ögonen. Operationen gjorde ingen skillnad och sedan dess har jag opererat ögonen sex gånger. De har testat laser, sprutor i ögonen, skrapning av vätskehinnan men ingenting har hjälpt. Nu har vi testat alla behandlingar man känner till och det finns inte mer att göra. På grund av det här har jag väldigt svårt att se på långt håll och mitt synfält är suddigt i princip hela tiden. Detta gör det svårt för mig att läsa och koncentrera mig under längre perioder, vilket inte direkt är de optimala förutsättningarna när man går i skolan.”



”Effekterna av ögonproblemen skiljer sig lite från dag till dag, till exempel är det mycket värre om jag har sovit dåligt. Men så här hade jag det redan innan jag började träna kampsport så jag har aldrig känt att det påverkar min fighting negativt. Min synkapacitet ligger mellan 20-40% och det är framförallt efter matcherna jag kan ha ont i ögonen för att jag har koncentrerat mig så mycket. Om det är väldigt ljust kan jag också få lite svårt att se, och det försatte mig i en lite rolig situation en gång. Jag skulle gå in till ringen för finalen i mitt andra kickboxnings-VM när de plötsligt slår på en enorm strålkastare rakt på mig. Jag går uppe på en ramp som leder till ringen och ser absolut ingenting. Musiken dånar och jag dansar framåt, och skriker samtidigt till min tränare: ’DU MÅSTE LEDA MIG, JAG SER INGENTING!’ Som tur är ramlade jag inte ner från rampen, det är ett minne jag skrattar gott åt.”

Från nybörjare till världsmästare


En dag när Sadibou var 15-16 år följde han med kompisen Gabriel till Wasa Kampsportscenter och tränaren Roland ”Rolly” Peltier för att testa på sin första kampsportsträning. Klubben ägnade sig åt Taekwondo, men i samband med att Sadibou tränade sitt första pass hade man börjat rikta in sig mer kom kickboxning. Han blev fascinerad över hur roligt, svårt och komplext det var och registrerade sig direkt som medlem och missade inte ett enda träningspass på hela terminen. ”Jag kom dit och tränade innan träningspassen började och jag satt kvar efteråt för att titta på tävlingsgruppen. Man kan säga att jag var frälst och jag lärde mig väldigt mycket, väldigt fort. Efter några månader sa Rolly att det var dags för mig att börja tävla.”



Sadibou älskade att tävla och gick så mycket matcher han bara kunde. De första tre, fyra åren förlorade han inte en enda match. En dag när Sadibou var 19 år var hans tränare Rolly landslagstränare i kickboxning och kom med ett besked. ”Om tre veckor ska vi till EM, sa han. Vem då? Jag? Visst, jag hade tävlat en del men jag hade ganska dålig koll på hur jag stod mig jämfört med andra på toppnivån. Vi åkte till EM i alla fall och det var lekstuga genom hela turneringen för mig. Det första gången jag insåg att jag var riktigt bra på det här.” Förberedelserna för VM som skulle gå samma år satte igång direkt. En trasig menisk tvingade honom till operation strax innan turneringen men han åkte ändå och bestämde sig för att bara sparka med andra benet. ”Jag tog mig till final där jag mötte en duktig ryss, Sergey Bogdan. Jag satte spark efter spark i magen på honom och till slut började han vika sig, men han började då hålla sig mellan benen och menade att jag sparkade lågt. Domaren gav mig poängavdrag men jag kände mig ändå säker på vinsten. Efter matchen verkade domarna oense och diskuterade på ryska och bestämde sig till slut för att ge vinsten till Bogdan. Det var en skandal och vi bestämde oss för att aldrig mer tävla i organisationen WAKO.”

”DET VAR EN BARNGRUPP!
DEN ÄLDSTA VAR TYP 12 ÅR
OCH JAG VAR 24.”


Kort därefter började Sadibou också tävla i Thaiboxning. Han anpassade sig väl mellan de olika regelverken och plockade bland annat hem tre VM-guld i kickboxning, VM-guld i Thaiboxning B-klass och silver i A-klass. Han tävlade för svenska landslaget i båda grenarna samtidigt. Vid det här laget började dock folk prata mer och mer om MMA. ”Jag tyckte det såg jättetråkigt ut först och kände mig inte alls intresserad. Men med tiden insåg jag att det var den tuffaste utmaningen inom kampsport, så jag bestämde mig för att satsa på det. Jag och Rolly åkte först till en brottningsklubb i Huddinge med tanken att det skulle vara en bra grund. Tränaren vi pratade med var jättetrevlig och berättade om träningstiderna. Sen pekade han på den grupp han tyckte jag skulle köra i. Det var en barngrupp! Den äldsta var typ 12 år och jag var 24. Så vi tackade för oss och tog istället kontakt med Omar [Bouiche] och Pancrase istället. Det finns inte många i hela världen som når upp till Omars nivå. Sen har jag ju Rolly som kan lära vem som helst konsten att sparka och Kenta [Hammarström] som har Sveriges bästa BJJ-klubb, Prana.”



Show me the money


Ett par månader efter första MMA-träningen gick Sadibou sin första match på IRFA och därefter har han hunnit gå sex stycken till med resultatet fem vinster och två förluster. Den senaste matchen mot David Round avslutades spektakulärt och videon spreds som en löpeld världen över. Round började knuffas redan under invägningen och pekade finger mot Sadibou. 30 sekunder in i matchen började han hånas genom att släppa ner händerna och luta fram huvudet. Han ångrade nog sitt beteende efteråt då Sadibou blixtsnabbt satte en perfekt huvudspark och vann på knockout. ”Det var jättekul att den spreds som den gjorde. Mina vänner skrev till mig om alla som lagt upp den såsom [Chris] Cyborg, BJ Penn, Urijah Faber och Team Alpha Male. Folk gillar you got what you asked for-videor. Jag fick ett meddelande av David efter matchen med en bild på en gipsad arm och texten ’du bröt min arm med första sparken’.”

”EN SKITSUMMA ÄR ALLT MELLAN
5 000 – 15 000 KR.
EN BÄTTRE SUMMA ÄR NÅGONSTANS
MELLAN
30 000 – 60 000 KR”


Genom åren har Sadibou haft alla möjliga olika jobb men målet nu är att jobba så lite som möjligt för att kunna fokusera helt på träningen. Han jobbar nu på Kampsportslabbet på Östermalm där han både håller pass och är PT. ”Jag är väldigt tacksam och lojal mot Kevin [Arroyo] som tog in mig och vi har verkligen blivit som en familj. Det ideala framöver vore att jag inte behöver jobba alls, men då behöver jag de resurserna. Jag får jättebra hjälp av min sponsor NOCCO BCAA och är även öppen för samarbete med fler. Sen handlar det också om att få bättre betalt för sina matcher. Jag har fightats för skitsummor i många år men det funkar inte längre. En skitsumma är allt mellan 5 000 – 15 000 kr. En bättre summa är någonstans mellan 30 000 – 60 000 kr. Jag har gått med på dålig betalning innan för att jag så gärna velat gå matcher men nu måste jag få det jag förtjänar.”



”Målet nu är att så fort som möjligt komma in i de stora organisationerna, framförallt UFC. Det jag behöver är att ligga i och matchas flitigt. Jag är ännu inte lika bekväm i MMA som jag var i kick- och thaiboxning men jag är samtidigt otroligt mycket mer bekväm än jag var bara för ett år sedan. Planen var faktiskt att tävla på SM i submission/wrestling nu i helgen, men jag har varit bortrest så jag sparar det till nästa år, men vad jag menar är att jag är inte rädd för att hamna på marken längre. Det händer att jag får erbjudanden om matcher i kickboxning, till exempel från Glory eller Rumble of the Kings. Men om jag ska ta ett sidosteg från min MMA-karriär måste det verkligen vara värt det, både med en grym motståndare som motiverar mig samt en ordentlig ekonomisk ersättning, och än så länge har inget erbjudande lockat mig tillräckligt.”

”BONJASKY VAR MIN FAVORITFIGHTER NÄR
JAG TRÄNADE KICKBOXNING OCH EN GÅNG KOM
HAN TILL WASA FÖR ATT HÅLLA SEMINARIUM”




Inspirationskällor och filmroller


När Sadibou var yngre såg han upp till Mike Tyson och ville fightas som honom. Sen insåg han att Tyson var kort och ville fightas nära, medan han själv var lång och tog ut avståndet. Sen dess har han hittat många andra inspirationskällor. ”De största atleterna jag sett upp till har varit [Michael] Jordan, Tyson och Muhammed Ali. Jag skulle kunna ge dig en lista på säkert 100 namn till. Inom fighting har den största för mig varit Anderson Silva, men allt förstördes när han åkte dit för steroider. Remy Bonjasky var min favoritfighter när jag tränade kickboxning och en gång kom han till Wasa för att hålla seminarium, så jag fick träna med honom. Det var skitstort! Om jag skulle önska en intervju med någon skulle jag välja Khabib [Nurmagomedov], han har nog mycket spännande historier att berätta.”

En annat bransch Sadibou har fått upp ögonen för är filmbranschen. När en av hans bästa vänner erbjöd honom en filmroll tvekade han inte över att tacka ja. ”Min vän hade huvudrollen i en vietnamesisk actionkomedi och skapade en roll bara för mig. Så i våras åkte jag dit och spelade in under tio dagar och om två veckor ska vi dit för att gå på premiären. Filmen heter Saigon Bodyguards och man kan beskriva min karaktär som sista bossen som slåss mot min vän. Den är jättestor i Vietnam och förutspås slå alla rekord där borta. Att spela in film var bland det roligaste jag gjort och absolut något jag kommer hålla på mer med längre fram!”



Nästa gång vi får se Sadibou i oktagonen är 1 april 2017 då han är inbokad på Superior Challenge. Går det som han vill kan han även få till en match innan dess. Men härnäst väntar smekmånad med frun som de har väntat på sedan bröllopet i september. Sadibou själv tror att 2017 kommer bli ett stort år för honom och är överfull av motivation! FighterInterviews önskar honom stort lycka till och tackar för pratstunden.