Det är onsdag eftermiddag i slutet av januari när vi svänger in på Diagnosvägen i Huddinge. Det tjoas och skriks inifrån mattan på brottarklubben Huddinge BK där barnträningen pågår för fullt. Vi är här för att träffa Zakarias Berg, den unge brottartalangen som beskrivs som Sveriges stora framtidshopp. Zakarias stegar snart avslappnat in på klubben och hälsar glatt på alla, det är tydligt att han känner sig som hemma här. Vi har läst artiklar där han beskrivits som en kaxig kille med attityd, men när vi börjar prata märker vi snabbt att han inte bara är trevlig och jordnära, utan även väldigt mogen, sina unga 21 år till trots. Vi sjunker ner i soffgruppen som står i foajén, sätter igång inspelningen och lyssnar till Zakarias historia.



Från Skellefteå till Stockholm


”Jag var bara tre år när vi flyttade från Skellefteå till Stockholm, så jag hann aldrig lägga mig till med någon dialekt. Mina föräldrar var väldigt unga när jag föddes; mamma var 17 år och pappa 20. De kände starkt att Stockholm passade dem bättre så vi flyttade och hamnade först i Västberga, sen Solna och när det var dags för mig att börja skolan blev det Ekerö.” I samband med skolstarten fick Zakarias hem ett informationsblad om att prova på olika sporter. Både fotboll och hockey föll snabbt bort, men brottarklubben Skå IK som bara låg två minuter hemifrån, väckte ett starkare intresse.

”OM NI TITTAR PÅ DE HÄR SMÅ BARNEN SOM TRÄNAR HÄR PÅ KLUBBEN KAN JAG LOVA ATT HÄLFTEN AV DEM REDAN ÄR VÄRLDSMÄSTARE I SINA HUVUDEN”


Zakarias fastnade för brottningen och började tävla direkt. Efter några år, när han hunnit fylla 12, tog han beslutet att byta klubb till Huddinge BK för att kunna satsa hårdare på sporten. ”Det kan låta tidigt att börja satsa när man är 12 år, men jag har alltid varit seriös med brottningen. Och om ni tittar på de här små barnen som tränar här på klubben kan jag lova att hälften av dem redan är världsmästare i sina huvuden. Vi brottare är nog stora drömmare. Sen tror jag att kampmomentet gör något med en. Att man blir beroende av känslan när man vinner, och den känslan finns inte att hitta någon annan stans. Vi börjar tävla väldigt tidigt, jag menar lägsta viktklassen vi har är 16 kg, och sen kommer 18 kg, 20 kg och 24 kg. Jag minns att jag vann min första tävling och att det var en riktigt häftig känsla, en boost som jag gillade starkt!”



I skolan blev han snabbt känd som brottarkillen och i lekar som Herre på täppan hade han inte mycket motstånd. Zakarias tog skolan seriös och kämpade hårt, även om det inte alltid var lätt. ”Jag har aldrig haft lätt för skolan, jag har ganska svårt att koncentrera mig under längre perioder. Men jag har alltid kämpat för att nå mina mål och ett av dem var på att komma in på Blackebergs gymnasium, vilket jag också gjorde. Där läste jag Ekonomiprogrammet och alla i klassen var väldigt ambitiösa och duktiga, så det blev svårt för mig att konkurrera med dem. Men jag fixade betygen i slutändan och tog studenten. Men jag har inga planer på att plugga vidare. Just nu är allt fokus på brottningen och dessutom har jag inte tänkt ut än vad jag vill göra sen, men jag tror att om man har stark vilja och lite entreprenörskap i sig klarar man sig utan universitetsexamen.”

Den Olympiska drömmen


Sommaren 2016 var Zakarias den yngsta av Sveriges brottare som satte sig på planet mot OS i Rio de Janeiro. Tidigare hade SOK (Sveriges Olympiska Kommitté) sagt att det var OS 2020 i Tokyo som han skulle satsa på så att han fick vara med redan fyra år tidigare var egentligen inte planen. ”Jag hade blivit uttagen till en OS-kvaltävling i Serbien. Det började bra när jag slog bronsmedaljören från OS 2012 med 8-0, något jag inte alls trodde jag skulle fixa. Sen slarvade jag tyvärr bort det ordentligt i kvartsfinalen mot en kille jag slagit tidigare, och OS-drömmen var släckt. Det kändes riktigt surt och jag ville bara duscha och gå och lägga mig. Kort efter tävlingen i Serbien fick jag dock ett telefonsamtal.” När Zakarias svarade fick han höra att den andra OS-kandidaten i hans viktklass skulle ha kvalat på en tävling i Mongoliet men hade slitit av sin hälsena och kunde inte vara med. De bad Zakarias ta första bästa plan till Mongoliet för att ersätta honom. OS-drömmen hade plötsligt väckts till liv igen!



”Jag åkte direkt och betade av en 30 timmars lång resa, via Österrike och Sydkorea, innan jag var framme i Mongoliets huvudstad Ulan Bator. Det var en rejäl tidsomställning och när jag kom fram till hotellet lyckades jag inte somna förrän klockan fyra på morgonen. Klockan 08:00 var vi i tävlingshallen så jag hade sovit mindre än två timmar. Det var sämsta möjliga förutsättningar och jag minns att jag tänkte att om jag lyckas med det här bevisar det att förberedelser för tävling inte spelar någon roll alls, då sitter allt i huvudet!” Efter några koffeintabletter och en ordentlig uppvärmning satte tävlingen igång för Zakarias. Han vann första matchen men förlorade i andra mot en kort brottare med svår stil. Som tur avancerade den brottaren till final vilket innebar att Zakarias fick återkvala in i tävlingen. Han lyckades slå både en Estländare och en Japan och var då framme i match om tredjepris och den sista OS-platsen.

”JAG INSÅG PLÖTSLIGT ATT JAG KAN FÅ ÅKA PÅ OS FYRA ÅR FÖRE ATT DET VAR TÄNKT”


”Innan den matchen kände jag en extrem press. Jag insåg plötsligt att jag kan få åka på OS fyra år före att det var tänkt, och det var nu bara en match på sex minuter mellan mig och biljetten. Jag var så jävla nära att börja gråta så jag sprang som en galning upp och ner för trapporna för att hålla igång och inte brista inför matchen. Han tog två poäng tidigt, men jag hade ändå en rätt bra känsla. Jag jagade som en galning och till slut försökte han sig på ett kast och då fick jag ner honom på rygg och tog fyra poäng. Då visste jag att matchen var min. Det var en helt sjuk känsla att vinna en plats till OS! Men något firande hann jag inte med, utan fick åka direkt till flygplatsen och påbörja en 25 timmars hemresa.”



Väl på plats i Rio ställdes Zakarias direkt mot tuffast tänkbara motstånd, en iranier vars hela strategi går ut på att putta motståndaren mot mattkanten. Zakarias blev frustrerad och la i en högre växel men det hjälpte tyvärr inte. Även om tävlingen inte blev långvarig var det en häftig upplevelse för den unge Stockholmaren. ”Det bästa minnet från OS var helt klart när jag gick fram till matten inför matchen. Familjen och hejarklacken från Sverige som skriker från läktaren och adrenalinet i kroppen kickar upp till max. Förr kände jag bara ångest i sådana situationer men det har förändrats och nu är det den känslan jag lever för, den är till och med skönare än känslan vid vinst.”

En svensk brottare i Tyskland


När vi träffas har Zakarias precis kommit hem från Tyskland där han har varit en hel del under senaste året. Efter att han år 2015 tog brons i Junior-VM och presterat väl under en längre tid hade tyska brottarklubben KSV Ispringen fått upp ögonen för svensken. ”Jag skrev på ett kontrakt som garanterade minst åtta matcher och då representerar jag den klubben i den tyska brottarligan. Träningen sker som vanligt här hemma men när det är match åker jag ner över helgen och tävlar där. Tyvärr började det inget vidare för mig när jag kom ner. De två första matcherna förlorade jag och det kändes verkligen skit. Men sen lyckades jag vända det och när säsongen nu avslutades hade jag elva raka vinster i bagaget. Vår klubb kom tvåa i ligan och var riktigt nära att vinna i finalen. Till nästa säsong kommer tyska ligan förändras mycket men det ser ut som att jag har goda chanser att få ett kontrakt även för det här året.”



En vanlig träningsvecka består annars av löpning, rodd eller cirkelträning på morgonen och brottning på kvällen med två vilodagar inpetade emellan. Zakarias berättar om de kompetenta tränarna han har runt omkring sig som lägger upp träningsplanerna. ”Han som är igång och tränar småkillarna där inne nu, Jimmy Samuelsson, han vann ju VM-guld 2002. Han vet hur man blir bäst. Sen har vi Neno [Jovanovic] som har varit assisterande coach i landslaget, samt Mohammad Babuldath som nu fram till årsskiftet var landslagscoach.

”…VINNAREN FÅR 800 EURO. TVÅAN FÅR EN STAVMIXER”


Det som många kampsportare kämpar med är att få ekonomin att gå runt och detsamma gäller för Zakarias. Vi frågar honom om det överhuvudtaget går att försörja sig på brottningen? ”Ja, om man lever jävligt spartanskt! Som det ser ut nu så får jag pengar från SOK, 6000 kr i månaden. Det finns enstaka tävlingar som delar ut prispengar, till exempel Haparanda Cup där vinnaren får 800 euro. Tvåan får en stavmixer, så man kan säga att vinnaren tar allt. Sen finns också en tävling som heter Golden Grand Prix där vinnaren får
runt 10 000 dollar, vilket är en schysst summa. Jag har hittills inte jagat sponsorer eftersom man måste vara väldigt aktiv i sociala medier då och jag är för mycket av en perfektionist för att bara slänga upp saker. Ska jag lägga upp något ska det vara bra och då tar det mycket tid och blir ett störningsmoment. Vi får se om jag kanske ska försöka bli lite bättre på det.”



En inspirerande framtid


Många framgångsrika MMA-fighters har brottning som grund och Zakarias erkänner att det vore kul att testa på någon gång. ”Alltså bara att köra på kul vore spännande, men jag är inte sugen på att gå över helt. Jag har följt med och tittat på en kompis som börjat träna MMA och man ser att man vinner väldigt mycket på att ha en stark brottning. Förut kollade jag mycket på UFC men nu är det bara när [Conor] McGregor fightas, eller om någon av svenskarna kör förstås. Jag inspireras av sådana som McGregor och Mohammed Ali som har ett så genuint självförtroende. Sen har jag alltid haft våra svenska stora brottare som inspirationskällor, till exempel Martin Lidberg, Ara Abrahamian, Jimmy Samuelsson. När de var i slutet på sina karriärer var jag i början på min och det var häftigt att träna vid deras sida på mattan.”



Att Zakarias redan har så framgångsrika resultat är spännande med tanke på hur många år han har kvar att brottas. ”Man brukar säga att brottare når sin höjdpunkt vid 27 års ålder. Men håller man sig skadefri kan man hålla i gång betydligt mycket längre än så. Jag tränar med Ara [Abrahamian] varje tisdag och han är strax över 40 år. Han har väl gått upp lite i vikt och har kanske inte lika bra kondition som när han var på topp men annars är han lika bra! Hans fysik är fortfarande otrolig.”

”MAN MÅSTE HA NÅGON ATT SLÅ, NÅGON MAN VERKLIGEN INTE VILL FÖRLORA MOT!”


Näst upp för Zakarias är SM som går av stapeln 3-5 februari och Huddinge BK ställer upp med flera brottare. Vi går rakt på sak och frågar om Huddinge BK är Sveriges bästa brottarklubb. ”Ja, om man ser till ungdom, junior och senior så tror jag vi har blivit Bästa Klubb fyra år i rad. Klubben startades 2005 och nu börjar vi se resultaten komma; vi är överlägset bäst när det gäller unga talanger. Sparta från Malmö är bra när det gäller seniorer, så mellan oss och dem är det lite konkurrens. Det är kul, och det behövs för att det ska bli spännande. Man måste ha någon att slå, någon man verkligen inte vill förlora mot!”

FighterInterviews önskar Zakarias lycka till och all framgång i framtiden!