Det är en solig oktobereftermiddag i Barcelona när vi ringer upp Artur. Han vinklar mobiltelefonen så att vi kan se att stranden och Medelhavet ligger precis utanför hans nyöppnade gym. För några år sedan kunde han ingen engelska alls, men sedan flytten från Ukraina för sju år sedan har han tvingats lära sig. Nu är det dock spanska som krävs, för att lättare kunna kommunicera sina nya elever. Det känns extra aktuellt att intervju Artur eftersom det bara är en månad kvar till Rumble of the Kings i Göteborg, där han ställs mot unge talangen Constantino ”Costas” Nanga.



En flyttande fighter


Det är drygt 31 år sedan Artur föddes i Odessa, Ukraina (dåvarande Sovjetunionen). Under det senaste decenniet har han bott utomlands och han åker sällan tillbaka till sitt hemland. Kanske är det på grund av oroligheterna mellan Ukraina och Ryssland som är orsaken, undrar vi. Men så är inte fallet. ”Jag åker någon gång ibland, men jag har inte mycket tid över och ärligt talat vill jag inte heller. Det är bättre att folk som vill träffa mig kommer hit till Barcelona. Odessa har inte påverkats alls av konflikten. De flesta delar av Ukraina har inte märkt av det så kallade kriget mer än på nyheterna. Jag var där 2015 när det var som mest intensivt och jag såg ingenting som hade med krig att göra.”

”JAG VANN ETT BÄLTE OCH PENGAR, VILKET VAR FANTASTISKT NÄR MAN VAR 19 ÅR, MEN JAG TÄNKTE INTE PÅ VAD DET SKULLE LEDA TILL”


Som 11-åring började Artur med boxning men gick efter ett år över till thaiboxning. Fyra år senare åkte han till sitt första thaiboxnings-VM (IFMA) och tog hem bronsmedaljen. De följande åren vann han Ukrainska mästerskapen, EM och VM i thaiboxning och det var tydligt att unge Artur var redo för en proffskarriär. En inbjudan till K-1 East Europe MAX 2006 kom och nu handlade det om att visa framfötterna. ”Jag gick tre matcher den kvällen och vann alla på knockout. Mitt liv förändrades dock inte särskilt mycket av det. Jag vann ett bälte och pengar, vilket var fantastiskt när man var 19 år, men jag tänkte inte på vad det skulle leda till. K-1 bokade in mig mot Rayen Simson i Japan, och när jag vann den matchen förändrades allt på riktigt. Jag fick ett 3-årskontrakt med K-1 och tjänade ordentligt med pengar, 10 000 dollar per fight!”



Artur tränade på och besegrade välkända fighters såsom Mike Zambidis, Andy Souwer och Yoshihiro Sato. Flera gånger var han på god väg att bli K-1 Champion, men föll på målsnöret varje gång, bland annat två gånger mot japanske legenden Masato. ”Jag hade förlorat flera matcher och kände att en förändring krävdes. Mina tränare skyllde förlusterna på otur och tyckte att vi skulle fortsätta med samma upplägg. Men jag förberedde mig på samma sätt inför finaler i K-1 som jag hade gjort inför amatörturneringar i thaiboxning, det var inte rimligt! 2010 bestämde jag mig för att flytta till Nederländerna och börja träna på Mike’s Gym.”

Med hjälp av huvudtränaren Mike Passenier utvecklade Artur både sin fighting och sin engelska. Han trivdes bra och stannade i fyra år, innan det var dags för nästa steg i livet. ”Min fru var gravid och vi började tänka på om vi verkligen ville uppfostra ett barn i Amsterdam. Vi hade varit på en månads semester i Barcelona och gillade verkligen staden. Vi hade pratat om att flytta dit i framtiden, men kom fram till att vi inte hade någon anledning att vänta. Jag hade inget kontrakt med någon promotion just då, så jag tackade Mike för allt och flyttade. Första halvåret var tufft eftersom vi inte kunde språket, men sakta men säkert gick det bättre. Vår son är tre år nu, trivs jättebra och pratar flytande katalanska. För tio månader sedan öppnade vi dörrarna till mitt egna gym, Kyshenko Gym.”



”TÄNK OM JAG HYLLAR EN FIGHTER SOM JAG SEN FÅR VETA SLÅR SIN FRU, HUR SKULLE DET SE UT?”


Minnen och promotions


Listan över Arturs 83 matcher innehåller många stora namn och vi hamnar i en diskussion kring att välja ut den bästa fighter han har mött. Men Artur vill inte riktigt säga någon, på grund av hur de har eller kan ha betett sig utanför ringen. ”Jag har sett fighters i och utanför ringen, och alla är inte bra människor. Det finns fighters som är väldigt duktiga på att slåss, men efter matchen vägrar de att ta bilder med fansen, eller är respektlösa mot sina motståndare. Jag tittar på hela bilden, och därför vill jag inte säga något om någon. Tänk om jag hyllar en fighter som jag sen får veta slår sin fru, hur skulle det se ut?”

”Det är lättare att välja ut mina bästa minnen. Min K-1 titel från 2006 såklart, och när jag vann Kunlun Fight Tournament -80 kg år 2015. I den sistnämnda turneringen vann jag första matchen på knockout och skulle sen möta Dmitry Valent i final, men hade en svår skada i armen som gjorde att jag inte trodde att det skulle gå. Mitt team trodde dock på mig och jag gjorde mitt bästa. Efter 23 sekunder i första ronden hade jag vunnit på knockout. Det var mitt andra bälte i karriären faktiskt. Jag har ett från Kings of Kickboxing 2013 också, men det var bara en match och inte mot nån stor motståndare.”



”JAG KOM TVÅA I K-1 WORLD MAX OCH SKULLE FÅ 100 000 DOLLAR FÖR DET, MEN FICK BARA 10 000”


I snart tre år har Artur fightats för kinesiska Kunlun Fight, och valet har påverkats av både viktklass och pengar. ”Glory har 77 kg och K-1 och ingen klass över 70 kg just nu, medan Kunlun har 80 kg vilket passar mig. De försöker dock få mig att gå upp till 85 kg nu eftersom det är lättare att hitta motståndare då. Sen är de förmodligen bäst i världen när det gäller att få betalt för sin fighting. Jag får också betalt i förskott, innan jag ens har gått in i ringen. Det är ett krav från min sida efter att jag år 2012 inte fick mina pengar av K-1. Jag kom tvåa i K-1 World Max och skulle få 100 000 dollar för det, men fick bara 10 000. Jag har fortfarande inte fått de pengar som saknas, och därför ska jag alltid ha min betalning i förväg numer.”

Spaning framåt


Nästa månad, närmare bestämt 25 november, kommer Artur bjuda svenska folket på show när han tar sig an svenske thaiboxningstalangen Constantino ”Costas” Nanga i Rumble of the Kings. Artur erkänner att han inte vet mycket om Costas, utom att han är thaiboxare. När han får höra om åldersskillnaden dem emellan blir han först förvånad, och börjar sedan analysera vad det innebär. ”Om han är så ung betyder det att han är hungrig och motiverad, förmodligen mycket mer motiverad än mig. Men jag tror dock inte att han är tillräckligt erfaren, plus att jag har 15 raka vinster och är förmodligen i min bästa form någonsin.”



Det är tydligt att Artur börjat tänka konkret kring att hänga upp handskarna, och han verkar motiverad att avsluta karriären. Att svänga över till MMA-världen som andra i hans bransch har gjort är inte aktuellt. ”Jag är rankad etta just nu, så varför ska jag byta över till MMA och hamna på 10:e eller 20:e plats i rankingen? Jag har inte varit rankad lägre än topp fem sedan 2006. Ska man i slutet av en fantastisk karriär byte sport och avsluta med en ranking på 20:e plats? Till och med om det innebär mer pengar, låt oss säga några hundra tusen dollar extra, så kommer du ha spenderat allt på kort tid ändå. Ett nytt hus, eller en ny bil, och sen måste du börja jobba igen. Jag anser också risken för skador vara större när man gör ett sådant byte så sent i karriären.”

”JAG KOMMER ATT FIGHTAS UNDER 2018 MEN DET KAN BLI MITT SISTA ÅR”


“Jag hade tänkt sluta fightas när jag fyllde 30 egentligen, eftersom det då gått 10 år sedan mitt genombrott i Japan. Men jag är inte redo att sluta riktigt än, jag är inte där mentalt. Förmodligen har jag tre-fyra matcher kvar, så jag kommer att fightas under 2018 men det kan bli mitt sista år. Det är viktigt för mig att avsluta snyggt, när man är på topp, och att man då verkligen slutar på riktigt. Inte som vissa, som går i pension tre gånger om året och hela tiden kommer tillbaka för nya matcher. Peter Aerts till exempel, som trefaldig världsmästare i K-1 och över 100 matcher i bagaget, ska inte behöva komma tillbaka och slåss mot ynglingar när han är 45 år gammal!”



När intervjun lider mot sitt slut blir Artur påhoppad bakifrån av sin tre år gamla son, som försöker strypa sin pappa med vad som liknar en rear naked choke. Med ett skratt försöker Artur besvara vår sista fråga, vem han tycker att vi borde intervjua härnäst. ”Andy Souwer har en fascinerande karriär. Först världsmästare i Shoot Boxing, sen i K-1 och nu fightas han i MMA under RIZIN. Vi har mötts fyra gånger och jag har lyckats vinna tre av dem. Vi sågs för två veckor sedan när vi höll ett seminarium ihop med Ernesto Hoost. Det var kul att ses och prata gamla minnen!”

Vi tackar Artur Kyshenko för intervjun och önskar honom lycka till på Rumble of the Kings, 25 november 2017 i Partille Arena, Göteborg.

Skrivet av: Pelle Axelsson