Under lång tid har vi försökt hitta en kontaktväg fram till Karelin och efter mycket om och men får vi tag på en mailadress som tydligen ska gå till någon som arbetar nära honom. Vi försöker gång på gång under flera månader, och till slut får vi svar av Kostya. Han är Karelins mediadirektör och säger att om vi skickar våra frågor ska han försöka få Karelin att svara på dem. Efter bara fem dagar plingar det till i inkorgen, och där ligger utförliga svar på alla våra frågor, skrivna av Karelin själv. Han skickar också med bilder som vi kan använda och lovar att hjälpa till om vi har fler frågor. Man uppfattar hans ödmjukhet, trots att kommunikationen sker genom e-mail, på ryska.

Foto: Lars Nyberg. Bilden på Karelin från OS i Seoul 1988 utsågs till Årets Sportbild.


”INFÖR TÄVLINGAR TRÄNADE JAG TRE GÅNGER OM DAGEN”


Lyftkranen från Sibirien


Det var i den sibiriska staden Novosibirsk som Aleksandr ”Sasha” Karelin föddes 1967, ca 350 mil öster om Moskva i dåvarande Sovjetunionen. Det är inte ovanligt med -30 grader om vintrarna där, och de kallaste åren har termometrarna visat nära -50°C. Han var en aktiv pojke som simmade om somrarna och åkte skidor om vintrarna. Flera brottningstränare hade lagt märkte till honom och försökt få honom att komma och träna, men det var inte förrän han var 13 år gammal som han provade för första gången. Vid det laget hade han redan växt om sin far på längden. Det var inte kärlek vid första ögonkastet mellan Karelin och brottningen, men hans tränare Viktor Kuznetsov fick honom att fortsätta.



“När jag började med brottning tränade jag tre gånger i veckan, sen ökade jag till fem och slutligen sju. Under vissa perioder, inför tävlingar, tränade jag tre gånger om dagen.” Det var 1988 som Karelin slog igenom internationellt genom att först vinna EM och sedan OS. Därefter vann han alla tävlingar han deltog i ända fram till år 2000, vilket totalt blev tre OS-guld, nio världsmästerskap och tolv Europamästerskap. Alla såg honom som oslagbar och man kan förmoda att han redan innan matcherna började hade ett stort psykiskt övertag.

”ALDRIG TÄNKTE JAG PÅ ATT JAG KUNDE FÖRLORA EN TITEL”


Karelin har precis besegrat amerikanen Matt Ghaffari i OS-finalen 1996 i Atlanta, och därmed vunnit sitt tredje OS-guld.


Men att vinna allt år efter år måste också bygga upp en enorm press, och en rädsla för att förlora. Vi frågar om så var fallet. ”Jag var bara glad att jag tävlade för det starkaste laget på planeten och att jag lyckades vinna de största tävlingarna. Aldrig tänkte jag på att jag kunde förlora en titel. Jag var glad över min träning och att jag till och med klarade mig bra i de fallen då jag var skadad.” Just skadorna har varit många och allvarliga, bland annat bruten arm två gånger och brutna revben åtta gånger. Karelin vann till exempel VM 1993 med två brutna revben och EM 1996 med en avsliten bröstmuskel.

Varje saga har ett slut, och så också sagan om Aleksandr Karelin. Den 27 september år 2000 satt världen bänkad för att bevittna det historiska som skulle ske; Aleksandr Karelin skulle bli den första någonsin att vinna fyra OS-guld. Han började lika starkt som vanligt och vann sina fyra matcher fram till finalen, där amerikanen Rulon Gardner väntade, en brottare Karelin slagit tidigare. Men till publikens häpnad lyckades Gardner ta en poäng på Karelin och när matchen var slut stod amerikanen som vinnare med 1-0. Det omöjliga, otänkbara hade hänt. En 13 år lång segersvit var bruten och brottarguden hade bevisats vara mänsklig. Vi frågar Karelin hur han hanterade förlusten och hur lång tid det tog att komma över den. ”Jag har inte kommit över det. Men, jag lever inte i något mentalt fångenskap över det som hände utan livet går vidare…”

Världen, och Karelin själv, är i chock när amerikanen Rulon Gardner vinner OS-finalen 2000 i Sydney och bryter en 13 år lång segersvit.


”VARJE BROTTARE, SOM JAG VARIT LYCKLIGT LOTTAD ATT FÅ TÄVLA MOT, FÖRTJÄNAR UPPMÄRKSAMHET OCH RESPEKT”


Mindre känt om den ryska björnen


Få vet att Karelin faktiskt bodde i Sverige en period under tidigt 90-tal och tävlade för GAK – Göteborgs Atletklubb. ”Min tid i Sverige var fylld av intressanta och minnesvärda händelser. Det var många brottningsturneringar och många marknadsföringsevent. Jag fick lära känna mycket intelligenta människor som var både vänliga och gästfria. Svenskar är lugna, förnuftiga och arbetar hårt. Jag kan förstå att jag fick mycket uppmärksamhet i Sverige eftersom brottning är så populärt där, mycket tack vare svenske världsmästaren Tomas Johansson som är välkänd.” Karelin vann mot Johansson både i OS 1988 och 1992, och hans namn kommer upp när vi frågar om de bästa brottarna han mött.

”Varje brottare, som jag varit lyckligt lottad att få tävla mot, förtjänar uppmärksamhet och respekt. Utan deras deltagande skulle det inte blivit några meningsfulla matcher, och därför inget att prata om. En av mina starkaste motståndare var Tomas Johansson. Förutom honom fanns det många duktiga från Sovjetunionen, Bulgarien, Ungern och USA. Det viktiga för att bli en framgångsrik atlet är att man först gillar det man håller på med, sen att man gillar träningen och slutligen att man gillar tävlandet.”

Karelins favoritteknik, det så kallade ”Karelinkastet”. Foto: S. Kivrin


En stor framgångsfaktor för Karelin, förutom hans utomjordiska fysik, var det så kallade Karelinkastet, ett omvänt livtag. När motståndaren låg med magen mot mattan greppade Karelin tag runt midjan, lyfte upp och vek sig själv bakåt så att motståndaren kastades över honom och ner i mattan. Kastet gav fem poäng, maximal utdelning i grekisk-romersk brottning. Visst fanns det brottare som gjort detta kast före Karelin, men inte bland tungviktare, då det kräver en enorm styrka att lyfta och kasta 130 kg på det viset. Den styrkan fick Karelin även nytta av i andra sammanhang, till exempel när han ensam lyfte upp ett nyköpt kylskåp till sin bostad på åttonde våningen, utan hiss.

Den enorma Karelin kunde säkerligen se skräckinjagande ut för folk som fick syn på honom. Men de som lärt känna honom beskriver honom ofta som Tjuren Ferdinand. Vid sidan av brottningen uppskattar han mest att läsa poesi, litteratur och lyssna på musik. Han går ofta på opera, dansföreställningar och konstutställningar. Karelin har parallellt med sin fantastiska brottarkarriär hunnit med att doktorera i idrottsrelaterad pedagogik och klarat av en juristutbildning. En poesiälskande akademiker som med lätthet går ner i split och spagat är kanske inte vad de flesta tänkte när de såg Aleksandr Karelin.

Rysslands president Boris Yeltsin överlämnar den högsta utmärkelsen – Gold Star Medal for the Hero of the Russian Federation – till Karelin för hans hjältemod vid OS i Atlanta. Foto: S. Kivrin, 1997.


Karelin i UFC?


Efter förlusten år 2000 pensionerade sig Karelin från sin brottarkarriär och bytte över till den politiska banan. Som medlem i Vladimir Putins parti United Russia blev han invald i Duman där han arbetar än idag. ”Övergången från brottning till politik gick fort. Jag gick från tävlingar i brottning till tävlingar i politiska val, så samma sak fast i ett annat område. Men jag tränar fortfarande regelbundet och kan ses på mattan i min moderklubb Dynamo Novosibirsk, där min tränare och mentor Victor Kuznetsov arbetar. Han fyller 76 år i december och har då varit tränare i mer än 55 år. Han har hittat oslipade diamanter som genom hans hjälp har blivit stjärnor. Ett exempel är Roman Vlasov, tvåfaldig OS-vinnare, som tränas av Kuznetsov.”

”JAG SKULLE INTE ENS HA TÄNKT TANKEN PÅ ATT VÄLJA MMA FRAMFÖR BROTTNING OM DET FUNNITS PÅ MIN TID”


Vi undrar vad Karelin, som uttryckt stolthet över brottningens ädla och traditionella rötter, tycker om nyare påfund såsom MMA. ”Jag är inget fan av MMA. Jag skulle inte ens ha tänkt tanken på att välja MMA framför brottning om det funnits på min tid. Hade jag blivit distraherad av något sådant hade jag förmodligen inte åstadkommit något av värde eller varit intressant för någon idag. Men vi kan lära oss från arrangörerna inom MMA hur vi kan göra brottningstävlingarna mer attraktiva och spektakulära!”

Foto: S. Kivrin


Avslutningsvis undrar vi vilka tre höjdpunkter Karelin själv skulle välja ut från sin långa karriär, samt vem han skulle rekommendera oss att intervjua härnäst. ”Första höjdpunkten var när jag började brottas för min tränare Viktor Mikhailovich Kuznetsov. Den andra var 1985, när jag blev uttagen till Sovjetunionens landslag och för första gången fick åka på junior-VM. Den tredje höjdpunkten är alla fantastiska människor världen över som jag fått träffa tack vare brottningen!” Den han tipsar om att intervjua är Makharbek Khadartsev, rysk fristilsbrottare som vann fem VM och två OS under 80- och 90-talet.

Vi tackar Aleksandr Karelin för att han tog sig tid att svara på våra frågor och den inspiration hans bedrifter än idag bidrar med!