Vi träffar Sofia på hennes klubb, Odenplan Fightgym i Stockholm. Med lindade händer går hon loss på säcken, trots att det är hennes efterlängtade vilovecka; allt för att vi ska få ta de foton vi behöver. Det är bara några dagar sedan hon kom hem från thaiboxnings-EM i Paris och som vanligt var det med en guldmedalj om halsen. För visst har man blivit van, och faktiskt börjat ta för givet, att Sofia Olofsson vinner allt hon ställer upp i. De förväntningarna från omgivningen skapar såklart en press som Sofia tvingas bära inför varje fight, något hon snart ska berätta mer om.



Från alkohol till huvudsparkar


1989 föds Sofia Olofsson och har sedan dess bott i Täby i norra Stockholm. Hon växte upp som ensambarn till snälla och stöttande föräldrar. Allt var lugnt och bra, fram till tonåren och högstadiet. Sofia hade svårt för att sitta still och plugga och var samtidigt vilsen i sitt sökande efter sig själv. ”Jag blev strulig och gjorde mycket dumma grejer. Jag ville passa in, och för att vara med det coola gänget var det fest och alkohol som gällde. Även om jag fick vara med så kände jag mig väldigt ensam. När jag började gymnasiet skolkade jag mesta tiden, så till slut hoppade jag av. Det är ju så jävla dumt, men jag var extremt omogen på den tiden.”

”MÅNGA TYCKER DET ÄR KONSTIGT ATT JAG INTE ENS TAR ETT GLAS NÄR JAG SKA FIRA NÅGOT”


När hon var 16-17 år fick Sofia praktikplats i receptionen på Rellos Gym, som delade lokal med thaiboxningsklubben Slagskeppet. Sakta men säkert började thaiboxningsträningen ersätta festandet, hon träffade sin nuvarande sambo Markus Österblom och hennes mognad växte år för år. ”Jag var inte direkt intresserad av thaiboxning först, men det var bra för mig att ha något att lägga tiden på. Jag slutade dricka helt eftersom jag insåg att jag inte klarar av alkohol; det spårade ur varje gång. Sedan dess har jag inte druckit överhuvudtaget, och många tycker det är konstigt att jag inte ens tar ett glas när jag ska fira något. Men jag får extremt mycket ångest av alkohol, plus att jag sliter så hårt med träningen, så det är inte värt det.”



Sofias hårdsatsning kom egentligen inte förrän tränaren Lex (Taeng-Am Prajerd) kom till klubben. De påbörjade en framgångsresa tillsammans, men för att blomma ut helt krävdes först ett klubbyte. ”Lex och jag klickade direkt och det är fantastiskt att träna med honom. Det började med att han förberedde mig inför EM 2014, då jag vann guldet för första gången. Jag tror att en avundsjuka växte fram på Slagskeppet för att jag körde så mycket med Lex. Sen upplevde jag att man inte fick bestämma något själv över sin träning, och man var aldrig tillräckligt tacksam mot klubben. Stämningen var helt enkelt inget vidare mot slutet. Så när Odenplan Fightgym öppnade 2014 var vi många som flyttade över.”

”JAG GRÅTER INFÖR VARJE MATCH, OCH DET BLIR BARA VÄRRE OCH VÄRRE MED TIDEN!”


En känslosam mästare


Det är en fantastisk meritlista Sofia kan visa upp, med bland annat SM-guld fem år i rad och vinnare av World Games. Nästa utmaning väntar 25 november på Rumble of the Kings när hon tar sig an proffsvärldens thaiboxningsdrottning Iman Barlow. ”Jag skulle absolut säga att hon är min tuffaste motståndare hittills; hon är bäst i världen när det gäller proffs. En match mellan oss har varit på tal många gånger men det är först nu den verkligen blir av. Jag ser framför mig att det blir en otroligt jämn match, fem ronders krig som till slut avgörs på poäng med liten marginal för vinnaren.”



Sofia visar alltid upp en stenhård yta i ringen, men faktum är att i omklädningsrummet före match är det en helt annan sida av henne som kommer fram. ”Jag gråter inför varje match, och det blir bara värre och värre med tiden! Det är både en nervositet och en panik som byggs upp i kroppen, fy fan alltså. Mina tränare får ta mycket skit av mig under den stunden. Att jag ens lyckas ta mig in i ringen förvånar mig varje gång, för det är riktiga psykbryt jag brottas med. Men vi har kommit fram till att det är en naturlig process som jag måste ta mig igenom varje gång, det är bara att släppa ut det. Det handlar ju om att det är så extremt viktigt för mig att vinna och att alla förväntningar bygger upp en enorm press.”

Trots att Sofia beskriver sig som introvert och dålig på att marknadsföra sig, har hon på senare tid fått stor uppmärksamhet från flera håll. Hon blev till exempel utvald till att delta i Stadiums projekt Fill the Stadium tillsammans med andra idrottsprofiler såsom simmaren Sarah Sjöström och fotbollsspelaren Kosovare Asllani, för att arbeta för jämställdhet i idrottsvärlden. Nu har Sofia också precis nyligen presenterats som en av BRIS idoler 2017 där hon och bland andra Miriam Bryant och Linnéa Claeson, ska stärka och inspirera barn och ungdomar genom att berätta sina historier.

Foto: BRIS (Brisidoler 2017) / Stadium (Fill the Stadium)


”SEN ÄR PLANEN ATT SLÄPPA TÄVLANDET OCH PT-PASSEN FÖR ATT ÅTERVÄNDA TILL SKOLBÄNKEN”


Sofias framtid


När man vunnit de största titlarna kan man förstå om motivationen börjar avta för att fortsätta slita med stenhård träning och sträng diet. Men Sofia vill fortsätta, i alla fall ett tag till. ”Jag kommer att fortsätta tävla i både IFMA och WMC. Vi funderar på om jag ska försöka vinna WMC-bältet i viktklassen över min också. Göra en McGregor och ta två bälten! Sen letar min manager hela tiden proffsmatcher åt mig. Men visst får jag erkänna att jag inte kommer hålla på hur länge som helst. Jag skulle säga att jag förmodligen fortsätter två år till. Sen är planen att släppa tävlandet och PT-passen för att återvända till skolbänken. Jag vill ta tag i gymnasieexamen så att jag på sikt kan bli djurvårdare, det är målet jag har efter tävlingskarriären!”

När vi träffar Sofia är det en vecka kvar till UFC 217, en gala hon kommer sitta bänkad framför. ”Jag tittar faktiskt inte på särskilt mycket thaiboxning. Det känns som mitt jobb, så det är roligare att titta på annat när jag ska koppla av. UFC och en del boxning blir det. Joanna (Jędrzejczyk) är jävligt häftig att titta på, och Valentina (Shevchenko). Joanna har ju vunnit hur många IFMA-mästerskap som helst. Nästa vecka när hon möter Rose (Namajunas) tror jag att det blir en kort match. Det lär inte ta henne lång tid att stoppa Rose.” På frågan vem hon skulle vilja läsa en intervju med, är svaret enkelt. ”Joanna!”



Vi tackar Sofia Olofsson för att hon tog sig tid under sin värdefulla vilovecka, och önskar henne stort lycka till i kampen mot Iman Barlow på Rumble of the Kings!