Den georgiska greken


Vi har tjatat länge på Ilias om att få intervjua honom, och när vi väl får chansen att prata blir det ett långt samtal. Trots att han under tiden behöver skjutsa sin dotter till skolan, låter han samtalet fortsätta i bilen. Vi börjar från början och undrar hur det var att bo i Georgien under, och efter, upplösandet av Sovjetunionen, samt flytten till Grekland, namnbytet och medborgarskapet. ”Jag föddes i Georgien 1986, och landet lämnade Sovjetunionen 1991. Det var tuffa tider i Georgien på den tiden. Det var väldigt dålig ekonomi och för idrottsmän var det svårt att klara sig. Vi tränade i kylan eftersom det gick inte att värma upp dojon, och vi hade bara kallvatten i ledningarna. Det var tufft.”
Den 17-åriga Ilias Iliadis vinner OS-guld 2004 på hemmaplan i Aten, Grekland.

Ilias, som på den tiden hette Jarji Zviadauri, var som ung en ”bad boy” enligt honom själv, och föräldrarna bestämde att han måste börja träna någon idrott. Fadern föreslog boxning men det lockade honom inte. När han däremot för första gången kom in i en dojo under en pågående judoträning tappade han hakan. ”Det var 200 barn som stod på rad, men endast två tränare framför dem. De stod knäpptysta och helt stilla, precis som en militärarmé. Disciplin är det allra viktigaste för mig, och jag kände direkt att det här var för mig. Jag var 10 år och började träna seriöst från dag ett. Redan då bestämde jag mig för att jag skulle vinna OS en dag. Alla vi som tränade tillsammans hade samma dröm, drömmen om OS-guld!”

”MITT BLOD ÄR GEORGISKT, MEN MITT SINNE ÄR GREKISKT.”


Ilias familj var vänner med Nikos Iliadis, som år 2000 blev utsedd till Greklands förbundskapten i judo. Han föreslog att den unge Ilias skulle flytta till Grekland för att med honom som tränare satsa på sin idrott. Sagt och gjort, år 2002 gick flyttlasset och den Georgiske pojken Jarji fick både nytt namn och pass. Han blev Ilias Iliadis, Greklands olympiska framtidshopp! Vi frågar om han idag identifierar mest som georgier eller grek. ”Jag är född i Georgien, och man ska aldrig glömma var man kommer ifrån, det är otroligt viktigt! Jag flyttade som tonåring och träffade senare mitt livs kärlek, min fru, i Grekland. Min dotter är född i Grekland. Min son är född i Grekland. Jag vann mitt OS-guld i Grekland. Hur tror du jag känner? Jag är Ilias Iliadis. Det grekiska folket bryr sig inte om var jag är född eller vem jag var innan. Mitt blod är georgiskt, men mitt sinne är grekiskt.”
Foto: International Judo Federation, IJF.

Olympisk stolthet


År 2004 började bra för Ilias. Han tävlade nu för Grekland och började året med att vinna EM-guld. Några månader senare skulle de Olympiska spelen återvända till sitt hemland, och Ilias nya hemvist. Han skulle fylla 18 år senare på året men var sin unga ålder till trots, en favorit till att vinna guldet. ”Jag var redo, jag var 100% redo. Jag var ung men jag var europeisk mästare och alla visste vem jag var. Eftersom det var på hemmaplan hade jag ett fantastiskt stöd av folket. Jag skulle säga att min vinst var 30% deras förtjänst och 70% min. Jag var otroligt motiverad, och om jag ska vara ärlig hade det inte spelat någon roll vilket land tävlingen var i; jag var redo att vinna.”

”JAG VAR SÅ STOLT, SÅ EXTREMT STOLT. ETT AV DE ABSOLUT STÖRSTA TILLFÄLLENA I MITT LIV!”


”Mitt liv förändrades över en dag. Plötsligt visste alla vem jag var, alla känner igen en Olympisk mästare. Men det viktigaste var min fru. Före tävlingen, när hon fortfarande var min flickvän, sa jag till henne att om jag vinner OS så gifter vi oss. Hon skrattade, sa okej och satte sig på läktaren för att titta på. Jag vann, vi gifte oss och nu har vi två barn! Hon var värd mycket mer än guldmedaljen! Grekisk judo fick för övrigt också ett rejält uppsving och vi har nu många duktiga judokas på världsrankingen.”
Ilias Iliadis bar med stolthet Greklands fana under invigningen av OS i Peking, 2008.

Som tack för sina bedrifter hedrades Ilias under nästkommande OS (2008, Peking) genom att få bli flaggbärare för Grekland under invigningen. Eftersom Greklands trupp, enligt tradition, går först i paraden blev han den förste atleten att marschera in i Pekings nybyggda nationalstadion Fågelboet. ”Wow, det var helt otroligt! Det kom som en chock för mig! Jag var på gymmet när grekiska förbundets ordförande kom springande med ett jättestort leende. ’De valde dig, alla valde dig! Du bir först att gå in på den olympiska stadion!’ sa han. Jag blev svag i knäna av chocken. Jag var så stolt, så extremt stolt. Ett av de absolut största tillfällena i mitt liv!”

”PÅ OS 2008 TÄVLADE JAG MED ETT BEN”


Att pensionera sig eller inte


Resultatmässigt gick OS i Peking inget vidare för Ilias, som åkte ut i första omgången. Förutsättningarna var dock inte optimala, då han tvingades tävla skadad. ”Jag var precis klar med en hård randoriträning när tränaren bad mig köra med en ung kille som såg upp till mig. Egentligen ville jag inte, men för hans skull gick jag med på det. När det var 30 sekunder kvar av ronden gör han en galen teknik och mitt knä ryker. På OS 2008 tävlade jag med ett ben. Jag har opererat knäna sex gånger totalt. Men min största utmaning var året efter när jag fick ett virus i blodet och var riktigt illa ute. Jag var borta sex månader och behövde ytterligare sex månader för att komma tillbaka till toppform.”
Foto: International Judo Federation, IJF.

När OS arrangerades i London 2012 var Ilias en av de mest erfarna och han lyckades erövra en bronsmedalj. Rio de Janeiro 2016 var således hans fjärde OS och han började tröttna på tävlandet och slitet det medförde. Efter att ha blivit utslagen av kinesen Cheng Xunzhao i första omgången berättade han i en TV-intervju att det fick bli hans sista tävling någonsin. I slutet av 2017 arrangerades dock en öppen vikt-tävling i Marrakesh och den var tillräckligt spännande för att locka tillbaka Ilias till tävlandet. ”Efter Rio var jag så trött, trött på tävlandet. 14 års tävlande på toppnivån. Men Marrakesh var en annan typ av tävling, med öppen vikt. Om de arrangerar den igen tänker jag vara med. Jag vill visa den yngre generationen att man kan väga 90 kg och ändå vinna mot någon som väger 150 kg. Jag vill ge motivation, det är därför jag fortsätter träna och stannar kvar inom judo. Jag vill se nästa generation judokas växa upp!”

”DET GÄLLER ATT TRÄNA HÅRT, UTAN GRÄNS OCH UTAN NÅD”


Även om han inte tävlar lika mycket som förut, håller Ilias fortfarande igång med träningen. Han är känd för att ha en otrolig fysik, och ett foto som fått många att tappa hakan är när han står bredvid Georgiske judokan Beka Gviniashvili. De står i bar överkropp med enorma, uppumpade muskler. Vad är hemligheten till en sådan fysik? ”Det finns inga hemligheter, bara hård träning. När jag tävlade som mest tränade jag tre gånger om dagen, klockan 7, 11 och 18. Nu för tiden tränar jag styrketräning varje morgon och judo tre gånger i veckan. Det gäller att träna hårt, utan gräns och utan nåd. Det kan aldrig bli för mycket träning för mig!”
Beka Gviniashvili och Ilias Iliadis, två judokas från världstoppen med rötter i Georgien.

Vi avslutar intervjun med en diskussion om de bästa judokas idag och genom historien. ”Jag kan inte utnämna en judoka till den bästa, det finns så många. I tungvikt är det Teddy Riner och Guram Tushishvili. Varlam Liparteliani -100kg, Beka Gviniashvili -90kg, -81kg är för svår viktklass för att säga någon, -73kg Shohei Ono, -66kg Georgii Zantaraia och i -60kg Naohisa Takato. När jag växte upp tittade jag på videos av Toshihiko Koga, Tadahiro Nomura, Jimmy Pedro och många fler. Vem som är min favorit kan jag inte säga, men Nomura är bäst om man endast tittar på resultat, med tre OS-guld. Min kusin Zurab Zviadauri var också en talang med vacker judo. Den bästa judokan från Sverige är Marcus Nyman. Vi har möts sex gånger och vunnit tre var!”


Vi tackar Ilias Iliadis för hans tid och hoppas att få se honom fler gånger på judomattan framöver!


Text: Pelle Axelsson