Read this interview in English.


Det har gått nästan exakt åtta månader sedan Gökhan Saki vann sin UFC-debut mot Henrique da Silva på knockout i slutet av första ronden. Han förbereder sig nu för sin andra match, och träningslägret äger rum på Allstars Gym i Stockholm. Trots att det bara är maj månad är det rena sommarvärmen ute och nere i oktagonen är det en genomsvettig Gökhan som håller på att avslutar sitt träningspass. Han sparras med den yngre kusinen Serkan, en mycket duktig och lovande kickboxare som hjälper till med förberedelserna inför UFC-matchen. Även om handskarna är tjocka är det med ruskig kraft de två släktingarna slår på varandra, och det känns som att en knock hänger i luften. De båda klarar sig dock oskadda genom passet och vi slår oss ner med en trött och nöjd Gökhan Saki för att påbörja intervjun.

En Holländsk turk i Sverige


Vi börjar att diskutera hur det kommer sig att Gökhan hamnat här i Stockholm av alla ställen, och det visar sig att det är Ilir Latifis huvudcoach Selman ”Putte” Berisha som ligger bakom. ”Ja, Selman är min huvudkontakt här. Jag träffade honom genom en före detta träningspartner och visste att han kunde MMA, så när jag bestämde mig för att satsa på sporten kontaktade jag honom direkt. Jag hade kunnat åka var som helst, dörren står öppen överallt, vilket jag är tacksam för. När jag åker över till USA tränar jag på American Top Team eller med Henri Hooft.”
”OM ALLA I TOPP 5 ÄR FRÅN ALLSTARS KAN JAG LIKA GÄRNA KÖRA TUNGVIKT, DET SPELAR INGEN ROLL FÖR MIG”

En fråga som diskuteras flitigt är hur de lätta tungviktarna från Allstars ska klara sig från att behöva möta varandra nu när Gustafsson, Latifi och Manuwa är i UFCs topp 10, alla tre. Gökhan är också lätt tungviktare och spås kunna bli ett toppnamn i viktklassen. ”Det är en del av spelet. Det är inte lätt att fightas med någon man tränar med, vilket jag fick göra när jag mötte Alastair Overeem. Men vi får se vad som händer. Jag är också öppen för att gå upp till tungvikten! Jag har mött stora tungviktare hela min karriär, och jag bryr mig bara om att få stora matcher. Så om alla i topp 5 är från Allstars kan jag lika gärna köra tungvikt, det spelar ingen roll för mig.”

”MIN KRAFT ÄR TILLBAKA OCH JAG KAN LOVA ATT DET BLIR FLER KNOCKOUTER!”

Trots att Gökhan vann sin UFC-debut på knockout var det många kritiska röster som hade synpunkter på hans kondition. Men att orken inte skulle vara på topp var väntat, enligt honom själv. ”Hade jag mött samma kille idag skulle jag knocka honom i första minuten. Jag träffade honom många gånger men min kraft fanns inte där. Jag hade tappat mycket under de två-tre åren som jag var borta, men nu är allt tillbaka. Folk som kritiserar min kondition tänker inte på mitt tempo. Det finns knappt någon som fightas i mitt tempo under de första fem minuterna. Visst var jag trött i slutet, men sen skulle jag fått en minuts vila inför rond två och hunnit återhämta mig helt. Det blir stor skillnad i nästa fight, jag kommer fightas mer kontrollerat. Min kraft är tillbaka och jag kan lova att det blir fler knockouter!”

Den unge Mr. Saki


Den var den 19 oktober 1983 som Gökhan Saki föddes i den holländska staden Schiedam, nära Rotterdam. Han har bott i Nederländerna hela sitt liv, fram tills för några år sedan. Nu bor han i föräldrarnas hemland, Turkiet. ”Jag är född och uppvuxen i Holland, men jag är turk. Mina föräldrar är turkar, vi pratade turkiska hemma och jag är uppfostrad på ett turkiskt sätt. Men Holland har gjort mycket för mig. Jag älskar Holland och det holländska folket. Jag kan sakna Holland ibland, men samtidigt är det inte som det en gång var. Det är dött nu, affärerna och gatorna är tomma. Dessutom har jag rest och sett många andra länder, och jag tror inte att jag någonsin kommer att bo där igen.”

Det var i 10-årsåldern som Gökhan hittade kickboxningen. Han var också en mycket lovande fotbollsspelare men kärleken till kickboxningen var större. Skolan gick inget vidare för den unge fightern, men tack vare fightingen minns han dessa år som några av de bästa i livet. ”Jag var inte mycket i skolan. Det var på gatan jag växte upp till att bli en fighter. Jag kunde inte koncentrera mig på plugget; allt jag tänkte på var kickboxning. Jag hoppade av skolan när jag var 15. Men jag minns mina år som amatör som fantastiska, från att jag var typ 11 år till 16-17 år. Det var en underbar tid.”
”JAG HAR GJORT SÅ MYCKET FÖR SPORTEN ATT DE BORDE BEHANDLA MIG MED MER RESPEKT”

Det var dock inte alla som var glada över Gökhans blomstrande kärlek till kampsporten. ”Min far tyckte inte alls om det. Han tyckte att jag skulle satsa på fotbollen istället. Men när jag var runt 17 år skulle jag för första gången slåss om världsmästartiteln. Mina systrar tog med pappa till arenan, utan att han visste var han skulle. När han såg mig gå upp i huvudmatchen och vinna insåg han vad jag hade åstadkommit. Sedan den dagen är han mitt största fan! Han har inte missat en enda match jag gått efter det. När jag fightades i K-1-finalen 2010 bröt jag både handen och armen i första matchen, men det var pappa som pushade mig att köra nästa match ändå, haha! Tyvärr kunde han inte komma till min UFC-debut. Han lider av multipel skleros och kan inte gå särskilt bra längre. Men vi får se, jag kanske lyckas ta med honom till Las Vegas en dag!”

En knockoutfylld karriär


Showtime, K-1 och Glory är några av de största kickboxningspromotorerna i världen, och samtliga är tidigare arbetsgivare till Gökhan Saki. Även om de var världsledande fungerade inte allt optimalt, enligt Gökhan. ”När jag kom till UFC upplevde jag en otrolig skillnad. De var hundra gånger mer professionella, och allt var perfekt organiserat. Jag hade tidigare kontrakt med Glory, men de var svåra att ha att göra med. Det var för många kaptener på samma skepp. Om de behövde få tag på mig så ringde alla därifrån för att säga samma sak. Jag tröttnade till slut. Nya fighters kan de behandla så kanske, men jag har gjort så mycket för sporten att de borde behandla mig med mer respekt.”
”DET FINNS SÅ MÅNGA MINNEN, OCH VARJE FIGHT HAR SIN EGEN HISTORIA”

Med runt 60 knockoutvinster genom karriären är det ingen hemlighet att Gökhan Saki slår otroligt hårt och att han kan sänka vem som helst. Han själv menar att det handlar mycket om att ha en vass syn. ”Gud gav mig förmågan att se varje slag som kommer, och det har gett mig möjligheten att kontra på ett effektivt sätt. Samtidigt är mina attacker väldigt explosiva. Det handlar om att fightas smart, framförallt för mig som alltid har slagits mot stora, tunga motståndare. Jag har också lärt mig väldigt mycket av att titta på andra. Jag har tittat på Mark Hunt, Ray Sefo, Ernesto Hoost, Ramon Dekkers, Rayen Simson och många fler. Då menar jag inte att jag tittade på en match, utan jag studerade dem i timmar!”

Det finns säkerligen mängder av spännande minnen från Gökhans karriär, men när vi försöker få honom att berätta om dem blir svaret istället att vi får vänta. ”Det finns så många minnen, och varje fight har sin egen historia. En förlust kan till exempel bero på familjeproblem, en skada eller att man festat för mycket. Men ni kommer få veta allt när min bok kommer ut. Den kommer att innehålla allt: livet som toppatlet, killen från gatan, festerna, träningen, matcherna, allt som hände bakom kulisserna. Jag jobbar med den nu, men jag kan inte säga när den blir klar. Det känns viktigt att ta min tid med den, för jag vill verkligen få med allt. Det kommer bli en bra bok!”


Vi avslutar som vanligt med att fråga vem vi borde intervjua härnäst. ”Någon ny, talangfull fighter tycker jag. Det är alltid fokus på de gamla legenderna. Varför inte Serkan [Ozcaglayan], min kusin, som hjälper mig nu i mina förberedelser? Han är exakt jag, fast en yngre version. Tidigare vann han matcher tack vare sin talang men tog inte träningen på allvar. Nu har vi pratat, han lyssnade på mig och nu satsar han fullt ut!”
Gökhan Saki med sin kusin Serkan Ozcaglayan.

Tack Gökhan Saki, för intervjun och stort lycka till i den fortsatta MMA-karriären!


Text: Pelle Axelsson
Foto: Benjamin Bayard