Födas som fighter, dö som fighter


Det är tidig morgon i Reno, Nevada. Ken Shamrock är nu 54 år gammal, och gick sin senaste professionella MMA-match för två år sedan mot Royce Gracie. Det är oklart om Ken la handskarna på hyllan efter den matchen eller inte, och hans Wikipedia beskriver honom lite luddigt som "semi retired", så vad börjar med att fråga honom. "Nej, jag har inte pensionerat mig från fightingen. För om den rätta matchen dyker upp så tar jag den! Jag vet att folk alltid säger 'du håller på för länge, du borde inte fightas längre, bla bla bla', men jag förstår inte det där. De flesta kommer till en punkt när de inte har något intresse av fighting kvar. Men jag, i mitt hjärta och min själ, kommer alltid att vara en fighter. Jag är inte bekväm med att säga att jag är färdig, att jag slutar och ger upp. Det är sådan jag är, och så kommer jag alltid att vara. Från dagen jag föddes till dagen jag dör är jag en fighter!"

“SÅ LÄNGE DET ÄR PÅ RIKTIGT, OCH JAG FÅR SPARKA I HUVUDET OCH GÖRA VAD JAG VILL, SÅ ÄR JAG MED!”


Ken har haft en lång karriär inom fighting, men sanningen är att han egentligen har slagits hela livet. Med trasiga familjeförhållanden bakom sig flyttade han in och ut ur olika gruppboenden och levde helt enkelt ett väldigt hårt liv. Vid tio års ålder hade han blivit knivhuggen, utfört flera rån och bodde i en bil. Första gången han slogs på riktigt var när han var fem år. "Jag var i ett badrum och några äldre killar, tre-fyra stycken, kom in. De hoppade på mig, misshandlade mig och sparkade mig i huvudet. Det handlade om hudfärg, då jag växte upp i ett afroamerikanskt område. Det var 8- och 9-åringar som bodde på gatan. 10- och 12-åringar sålde droger. Det fanns ingen som skyddade mig, så blev man nedslagen var det bara att glömma och gå vidare, och komma på hur man skulle skydda sig nästa gång."

Ken på scen som föreläsare.


Utöver att slåss på gatan började Ken senare att fightas i mer organiserad form, i Toughman Contests. Han deltog i tre tävlingar och vann allihop. Via pro-wrestling i Japan kom han in i en nystartad kampsportsorganisation 1993 som hette Pancrase. Han vann sina tre första matcher mot japanska motståndare, alla via submission. "En dag kom en av mina studenter med ett flygblad för Ultimate Fighting Championship, där det stod No Holds Barred. Jag tänkte direkt på Hulk Hogan och trodde det var pro-wrestling, men han menade att det var riktigt fighting utan begränsningar! Jag ringde Art Davie och sa att så länge det är på riktigt, och jag får sparka i huvudet och göra vad jag vill, så är jag med!"

“SOMETIMES I DREAM OF BEING ABLE TO GO BACK AND FIGHT ROYCE IN MY PRIME”


Kens arv


Historien om UFC 1 är välkänd, då Royce Gracie ströp ut Ken i semifinalen. Det var starten på en triologi som skulle sträcka sig över många år. På UFC 5 möttes de för andra gången, och då var Ken bättre förbered på Royces styrkor. Matchen pågick i 36 minuter och dömdes som oavgjord. 21 år senare möttes de två rivalerna för tredje gången, nu under Bellators flagga. Två minuter in i första ronden träffade Royce med ett knä som var misstänkt lågt, och han vann tack vare det via TKO. "Jag har alltid respekterat Royce genom åren, för allt han har lyckats åstadkomma. Men efter den här senaste matchen har jag väldigt svårt att använda ordet respekt när jag pratar om honom. Att knäa mig lågt, det händer och är ingen stor saki sig. Men att sedan säga att jag borde vetat att han skulle göra det, för att det var så vi fightades förr i tiden, och mer eller mindre erkänna att han gjorde det medvetet, det är inte en person som har äkta fighting spirit enligt min åsikt. Det visar tydligt vilken typ av person han är. Jag har svårt för personer som måste fuska för att åstadkomma saker."

Royce Gracie vs. Ken Shamrock på UFC 5, den 7:e april 1995.


Med alla matcher och minnesvärda upplevelser Ken har haft i sin karriär, ber vi honom välja ut de som sticker ut mest och som han är mest stolt över. "Jag måste säga att de som är viktigast för mig, är dels när jag blev den förste MMA-mästaren i Japan någonsin och när jag blev den förste MMA Superfight-mästaren i USA. Superfighten var första gången man hade en isolerad match där de två bästa mötte varandra direkt, utan att gå igenom en turnering med skador och hinder. Det var mot Dan Severn vid UFC 6. Eller egentligen var det mot Roye vid UFC 5. De kallade det för oavgjort, men jag tror att vem som än ser den matchen kan hålla med om att jag vann. Ibland drömmer jag om att jag hade chansen att gå tillbaka i tiden och möta Royce när jag var i min bästa form. Jag menar, jag var 39 och 42 år när vi möttes på den tiden, medan han var 27 och i toppform. Jag tror att det skulle ha blivit en fantastisk match, och vi kunde mötts många gånger under flera år och underhållt miljoner fans med vår rivalitet!"

Matchen på UFC 5 slutade oavgjort efter 36 minuter.


Få fighters har haft ett så passande smeknamn som Ken. Det var i TV-programmet The World's Most Dangerous Things som Ken Shamrock utsågs till Världens Farligaste Man. "För mig var det en ära. Om man ger sig själv ett sådant smeknamn betyder det ingenting, men om man får det på nationell TV är det ett bevis på att det stämmer. Ärligt talat, ingen kunde förneka faktumet att jag var världens farligaste man på den tiden, för jag besegrade alla i Japan och var mästare i USA. Det kom fighters från hela världen för att möta mig, Brasilien, England, Australien och så vidare. Namnet passade mig och har stannat hos mig sedan dess!"

“FÖRTJÄNAR MAN ATT SÄTTAS I FÄNGELSE FÖR NÅGOT SÅDANT?”


Etik och moral i fightingbranschen


Vi frågar Ken hur mycket MMA har konsumerar idag, och han menar att det inte är mycket, nästan bara highlights. En fight han dock såg var UFC 229: Khabib Nurmagomedov vs. Conor McGregor, och han har många tankar om spektaklet. "Jag skulle vilja se att någon frågade dem om de förstår att de har skadat sporten, även om de fått fler fans och följare. Det kan absolut skada MMA i framtiden med tanke på hur offentligheten, tV och sponsorer ser på det hela. När Conor attackerade bussen och kunde ha gjort någon blind, förtjänar man att sättas i fängelse för något sådant? Om det hänt på gatan skulle de suttit inne nu! Khabib och hans gäng okså, för att hoppa in i buren och slå en fighter, plus hoppa ur buren för att attackera en tränare. Vem som helst annars i världen skulle hamnat i rättegång. Jag skulle också vilja höra dem svara på huruvida de skulle ha gjort samma sak igen om situationen dök upp."



"När jag mötte Tito var det alltid fullt av säkerhetspersonal runt oss, för att säkerställa att vi aldrig kunde nå varandra. Alla kände till vår konflikt och visste att vi skulle ta varje chans att flyga på varandra, så det förhindrade det. Nu ser jag en kille som flyger sitt privatplan till USA, med ett helt gäng, och springer rakt in till en plats som ska vara säker och kontrollerad, och attackerar en buss full av fighters. Hur kan det hända? Var är skyddet av fighters och andra som jobbar på eventet? Och sen, när det är dags för dem att slåss. hur kan man då blunda för risken att det hela eskalerar? Hur kan man anta att det inte blir några upprörda känslor efter matchen? Hu kan man inte vara förberedd på det som kan hända, och vara beredd att stoppa det? Var är säkerheten? Det är det största problemet med det hela!"

“LYSSNA, JAG ÄR INGEN ÄNGEL NÄR DET KOMMER TILL ATT FÖLJA REGLER”


"Om det var fel av dem att använda videomaterialet från bussattacken i marknadsföringen av matchen? Absolut! Det de gjorde var att hetsa fram ett upplopp! De glorifierar något som vi inte vill se på arenorna. Vi har inget emot att de två slåss med varandra, så länge det bara är mellan dem, men vi vill inte att det eskalerar. Efter fighten har både Khabib och Conor fått otroligt mycket publicitet, för något de gjorde som var fel! Hur stoppar man nu andra från att göra samma sak? Man har öppnat dörren för att alla andra fighters nu ska säga 'aha, det är så man ska göra för att bli populär!. Man säger till yngre fighters att reglerna inte gäller, utan det är bara att köra på och göra vad som krävs för att få ut sitt namn, och det är ingen risk att man blir avstängd."



"Lyssna, jag är ingen ängel när det kommer till att följa regler. Jag var först i MMA med att ge mig på folk, provocera och precis gå över gränsen. Men det jag aldrig gjorde var att riskera att skada andra personer, utöver min motståndare! De här killarna gick inte över gränsen, de sprängde gränsen i luften! Och helt ärligt så skuldbelägger jag dem inte för att de levde ut sina känslor och sin vilja att bli bäst. Jag skuldbelägger organisationen för att glorifiera deras handlingar och visa att det är ett okej beteende! Om man ska göra det måste man se till att man kan skydda alla i och runt omkring eventet. Man behöver tillräcklig säkerhet för att kunna kontrollera det. Och det hade de inte den kvällen."


Vi tackar Ken Shamrock för hans tid och önskar honom lycka till med alla sina projekt!

Text: Pelle Axelsson